Search

Donbassföreningen

Kampen mot fascismen angår oss alla

Vi är i stridsfronten för ryskspråkiga världen

Untitled-1

(Intervju publicerat ifrån DNI press som vi valt att publicera på svenska – We are the frontline of the russian world)

I en exklusiv intervju med DPR Alexander Zakharchenko av Ekaterina Larinina så diskuterade vi varför Donbass inte vill vara en del av “ukrainska anarkin”, samt de ekonomiska utsikterna för republiken, hur allt började med Donetsk folkrepublik, och varför vapenvilan inte respekteras och vad som är nödvändigt för att uppfylla Minsk avtalet .

Ekaterina Larinina: För dig personligen, hur blev du involverad i kampen för Donetsk Folkrepubliken och hur började allting?

Alexander Zakharchenko: Republiken har varit en dröm länge. Jag har alltid drömt om att vi ska en oberoende och välmående folkrepublik samt en del av den ryskspråkiga världen. Jag tror att många invånare i vår region också drömt om detta.

Ukrainska politiker förstod vad folk vill ha, och de ständigt lovade oss, i deras val- program och populistiska slagord, att vi ska har en integration och ett närmade med Ryska federationen, en oberoende status för det ryska språket, och att vi ska ha ökat självstyre. De lovade men som alltid så blev vi bara lurade.

Händelserna 2013-2014 fungerade som en katalysator för skapandet av Dontesk folkrepublik . Kuppen i Kiev, inflytandet av radikala nationalister över makten, förtrycket av alla oliktänkande och Odessa, vårt egna “Katyn” – alla dessa händelser visade tydligt att det var omöjligt att sitta och väntar på att nån annan svekfull politiker ska uppfylla sitt löfte och lyssna till våra röster också, vi som bor i östra Ukraina och i Donbass. Låt mig vara klar på här punkten, Om vi inte agerar mot brunt tyranni idag, då kommer det att förgöra oss i morgon. Denna insikt kom för många, de första motståndsgrupperna bildades och vi tog administrativa byggnader under vår kontroll. Men viktigast är naturligtvis att vi höll en folkomröstning. Det var 11 Maj som folkomröstningen klargjorde att folket i Donbass är mot fascism. Vi vägrar att leva i ett land där radikala nationalister härskar, där vår historia blir förstörd, där våra antifascistiska hjältar proklameras som förrädare, och där oliktänkande bränns (och detta är något vi ska vara stolt över?). Således, la vi också grunden för att Donetsk folkrepublik grundades.

Har du någonsin trott att det skulle sluta såhär?

Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt. Du förstår, jag har generellt sett inte varit aktiv i politiska frågor, och jag planerade aldrig på att klättra in i någon form av politiskt karriär. Det blev bara så här. Vet du varför detta allt hände? Vi är olika. Vi är inte som Ukraina. Och vi känner oss inte som ukrainska fast har varit här i århundraden. Jag ska säga ännu mer: vi anser oss vara del av den ryska federationen i all dess mångfald, och inte den europeiska. Tyvärr blev vi inte en del av den ryska federationen, utan blev stridsfronten för den. Naturligtvis är det skrämmande.

Hur är det med utbyte av fångar?

Tyvärr, är fortfarande den här frågan ett problem. Utbytet av fångar sker orättvist. “Alla för alla” för utbyte som föreskrivs i Minskavtalen fungerar inte ännu.

Vilka möjligheter finns det att Minskavtalen uppfyllas?

Vi förstår att det mest diplomatiska och humana sättet att lösa konflikten är genom Minsk. Men dessa avtal skall vara uppfyllda enligt våra önskemål också. Ukraina måste i sig finna styrkan att ändra sin inställning mot oss. Det ukrainska folket borde utrota fascismen, parlamentet bör anta ändringar av konstitutionen som beaktar våra tryggheter och Donbass bör ges rätt till självbestämmande. Vi vill inte vara och vi kommer inte att ingå i det kaos med den nya regeringen som landet nu representerar. Minsk erbjuder chansen att säkra förhandlingar i detta syfte. Men idag är det Kiev som ständigt bryter avtalet. Kiev bör visa sin villighet att fullgöra avtalen.

Om vi inte trodde 100% på att kunna uppfylla Minskavtalen, då vi inte skulle ha gjort så många eftergifter och kompromisser , vi skulle istället för längesen ha löst problemet på egen hand, strikt och utifrån situationen som råder.

Men, på begäran av våra ryska partners, flyttade vi lokalvalen i DPR till våren nästa år, och vi har gett Ukraina tid att lösa interna problem och gå vidare till att verkligen uppfylla avtalen. Vi hoppas att Kiev kommer att ha tillräcklig visdom att överge riskfyllda planer om att ta Donbass med våld, och att de kommer att göra ansträngningar för att uppfylla avtalen från Minsk. Ukrainska parlamentariker har fortfarande tid att anta lämpliga lagar. Om tidsfristen missas kommer vi då besluta att lösa problemet efter förhållandena.

I det senaste mötet i Normandie , så verkar det som situationen förändrats? Många säger att Merkel och Hollande har börjat sätta press på Poroshenko.

De kan, och klarar av att sätta press på Kievregimen och på Poroshenko, men de kan inte tvinga honom att fullgöra avtalen från Minsk. Det bör noteras att huvudhandledaren, sponsorerna, och stora basen förkriget utgör, inte av Poroshenko eller Hollande eller Merkel. Ja, de är mycket inflytelserika politiker, men direkta order till Poroshenko kommer direkt från Washington. USA har eget intresse i den här konflikten. Mot bakgrund av att USA börjar närma sig ett nytt presidentval, blir upptrappning av konflikten i Donbass mycket gynnsam för deras del. Dessutom är Poroshenko nu i en svår situation. Detta är inte bara en politisk situation, men också en stor del i samband med landet har hamnat i stora ekonomiska svårigheter. Ukraina lever på smärtgränsen av sina reserver. . Vintern börjar nu, och Ukraina har inte kunnat fylla sina reservoarer med kol och gas. Och de kan på inga villkor göra så. Det vill säga den här vintern i Ukraina kommer bli fruktansvärd för dom. Mot bakgrund av stigande sociala spänningar, samt högerextremister som kräver en fortsättning på kriget, men huvuddelen av de väpnade styrkorna i ATO uppfattar inte detta krig som ett befrielsekrig. De erkänner redan att det är ett “straff”, och männen i skyttegravarna börjar inse vad de gör. Poroshenko kan inte förklara för sina soldater varför de ska kämpa längre, och många soldater har tappat framtidstron, och han eller inte stoppa högerextremisterna att växa som svampar i marken, i både militären och polisväsendet . Som ett resultat, har han bara en väg ut – kriget. Om kriget börjar igen, så kommer Poroshenkos regering att hålla endast för den korta tid som det varar.

Ukrainska och västerländsk media kallar Donbass ett territorium ockuperat av ryska soldater.

AZ: Ni vet, jag behandlade tidigare påhopp med en irritation, men nu kommer jag i fortsättningen att behandla det med en stor dos humor. Det är mycket intressant att observera tankar av alla dessa “experter”, även militära, från liberala ryska media som aldrig har varit satt sin fot på Donbass territorium, Nåväl, låt dem komma och se. Här är mitt kontor. Ser du en enda rysk soldat här?

Och andra sidan, på ditt kontor så har du två flaggor: DPR och den ryska. Varför?

Vi anser oss vara en del av Ryska gemenskapen . Vi har aldrig dolt detta. När vi höll folkomröstningen, gick vi ut med ryska flaggor. Du förstår, det är vårt hemland också. Det finns också har flaggor för de tjetjenska, Ossetiska och tatarstanska republikerna i Ryssland, och de har också sina egna flaggor. Varför kan inte vi också anse oss vara en del av Ryssland? Det är vår önskan. På mitt kontor kan stå de flaggor som jag anser vara nödvändiga att sätta: till höger, Donetsk folkrepubliks officiella flagga och till vänster: Rysslands flagga. Och de har aldrig lämnat mitt hjärta.

Varför tror du att Krim scenariot inte fick genomföras, dvs samma hårda utbrytning i Donbass?

Du vet, det finns flera åsikter om här saken. Men enligt min mening, Ukraina har aldrig övervägt att Krim har varit ett territorium nödvändigt att kämpa för. Detta beror på flera skäl.

För det första, Krim har aldrig inte var en region som Ukraina fått pengar från. För det andra är själva geografin, halvön själv, som bidrar till att “säga nej” till Ukraina med tanke på ryska inflytandet på halvön.

Med Donbass är situationen annorlunda. Här, finns det kol, metall och hamnen i Mariupol, staten har energitrygghet. Donetsk-regionen var alltid en av de få ekonomiskt givande regionerna till Ukrainsk ekonomi . Kolindustrin i Donbass, under Ukraina, tjänade ett enda syfte: göda politikers fickor med offentliga medel. Även med förstörelsen och stängningn av anläggningar som en följd av fientligheterna, har vi fått mer kol än under samma period 2013!

Tror du man kan få en självförsörjande och oberoende republik?

70% av åkermarken är förstörd. Plus att vi har en stor brist på utrustning. Tyvärr så har många flytt under striderna, många människor lämnade territoriet och dessa människor var vår höga kompetens, det var våra arbetande händer och högt utbildade specialister inom vissa branscher. Vi upplever just nu en stor personalbrist. Om det hade funnits kvar kompetent folk så skulle vi inte ha lidit så mycket skada, sedan skulle Donetsk folkrepublik, i en mycket kort tidsperiod, ha blivit självförsörjande. Man ska också komma ihåg att vi ärvt många förstörda industrier och företag som var välfungerade innan kriget men nu står totalt utan personal, vi har en nergången ekonomi som var särskilt förberedd för förstörelse över 20 år. Så återhämtningen kommer att ta tid.

Du sa att Ukraina är ekonomiskt intresserad av Donbass i motsats till Krim. Men människor som jag haft en chans att prata med vill absolut inte se sig själva som en del av Ukraina, och de inte vill associera sig med dem. Vilken framtid i en sådan situation ser du för Donbass just nu? Skulle ni hamna i samma “frusna” scenario som Transnistrien ?

Vi kommer inte att få någon form av Transnistrien-scenario, och vi har en gemensam gräns med Ryssland som gör det möjligt för oss leva och bedriva handel med Ryssland. Transnistrien har inte det. Det är ett slutet utrymme, en liten ö av ryskspråkig nation som har varit under belägring nu i 20 år. I själva verket finns det många möjligheter för oss att föra en utveckling. Och du vet att det inte är ens en fråga om vad jag skulle vilja se. Utvecklingen av situationen visar vägen som vi kan gå. Men jag kan säga en sak säkert: Jag kommer aldrig att låta oss hamna under de europeiska värderingar som Ukraina propaganderar för. Vi har inte offrat vårt blod, våra barn dödades inte och vårt folk har inte lidit, bara för att låta detta ske.

På vilka grunder byggs förbindelser mellan DPR med Ryssland? Vad är det med den ekonomiska integration som så många talar idag?

Integration kan inte uppnås på en dag. Den fortsätter, men det står redan klart att det inte är bara en fråga om drömmar och planer, utan en fråga om realitet med. Ukraina själv har drivit oss på den inslagna vägen när det anordnas en brutal ekonomisk blockad mot oss .

Idag är den viktigaste valutan i DPR rubeln. Vår huvudsakliga handel är med Ryssland. Våra resurser baseras även på att åter orienteras gentemot Ryssland. Ekonomiska och industriella banden har bevarats sedan tiden för Sovjetunionen, och med tanke på att den ukrainska regeringen inte har byggt eller skapat något nytt, så är de här banden fortfarande relevanta idag. Det har varit relativt lätt för alla tunga industrier att anpassa sig till Ryssland.

Donetsk har börjat använda ryska läroböcker. Hur mottogs detta av lärare, elever och föräldrar?

Naturligtvis har det mottagits mycket väl. Nu, behöver föräldrar inte berätta för sina barn  efter varje historielektion på skolan, att Bandera faktiskt inte var en hjälte, utan en förrädare, och att Sovjetunionen inte anföll fascistiska Tyskland, utan man befriade en stor del av Europa från nazisternas ockupation. Nu vi kan studera vår egna historiska litteratur i den utsträckning som vi anser är nödvändigt och inte inom ramen för flera klasser inom utländsk litteratur. Och det är så för ett antal ämnen. Vi har dock inte glömt bort betydelsen av den ukrainska litteraturen. I konstitutionen av DPR så finns föreskrivna två statliga språk – ryska och ukrainska.

Nu pågår det en återuppbyggnad av förstörda byggnader och infrastruktur i Donetsk för att förbereda dem för tuffa vintern som kommer. Var kommer all hjälp ifrån?

En del av återuppbyggnad kommer med humanitära konvojer från Ryssland, och många är beroende av detta. På Donetskterritoriet, fanns det glasfabriker, men nu är de inte under vår kontroll. Vi kan inte längre producera cement, till oss själva som vi kunde göra förut. Nu finns det två fronter: militära och återuppbyggnaden av vår infrastruktur , och vi har gått från krigföring till återuppbyggnaden av våra hem. När du kört runt efter kriget, så kunde du se att många hus inte hade några välfungerande tak, men nu har de det, och du förstår att en familj kommer att leva med det redan efter en vecka. Och detta är en obeskrivlig känsla. Det finns en känsla av stolthet, vi har lyckats göra mer än hela Ukraina för folket i Donbass.

DNIPRESS
översatt av Donbassföreningen Malmö
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: