(Här kommer en svensk översättning av en artikel från den tyska vänstertidningen Junge Welt där man har intervjuat Alexi Markov, befälhavare för den kommunistiska enheten under Spökbataljonen som är stationerade i Östra Ukraina. )
I november 2014 hade Spökbataljonens kommunistiska enhet 18 volontärer. Sedan dess har enheten vuxit till mer än 100 volontärer. Det har också varit en av styrkorna i folkrepubliken Luhansk som nyligen har lyckats fånga den strategiska staden Debaltseve. Junge Welt intervjuade befälhavaren, Alexei Markov.

Många kommunister slåss i folkrepublikens Luhansk väpnade styrkor. Ni har etablerat en separat enhet. Hur gick det här till?

AM: Vi hade hoppats på en tid att Ryska Federationens Kommunistiska Parti (KPRF), kommunistpartiet i Ukraina (KPU) eller en annan liknande kraft skulle skapa en enhet av den här typen. Vi väntade fram till oktober 2014 och sedan insåg vi att vi var tvungna att agera själva. Andra människor var också intresserade av denna idé.

Vår enhet är en del av Ghost (Prizrak) under ledning av brigadgeneralen Alexei Mozgovoi. Vi har gjort det eftersom det innebär vi får har en helt oberoende ställning. I början, ville ingen acceptera oss, eftersom många volontärer kommer och går mycket snabbt och folk i reguljära armén kanske inte tar volontärer seriöst. Men steg för steg, så har vi förbättrat vårt rykte: där vi utgjorde en enhet av soldater,bildade människor och där det fanns god disciplin – det är något speciellt. Fler människor anslöt sig till oss ifrån andra bataljoner . Sedan började den aktiva fasen av kriget, antalet soldater i vår enhet fördubblades, trots försörjningsproblem. Utan dessa skulle vi haft ännu fler människor. Vi har nu nästan en bataljon.

Det finns vissa saker som vi måste klargöra för alla som vill ansluta sig till oss. Vi betalar inte ut ilön, det finns inga legosoldater i leden bland oss, vi har ingen militärrankning och vi är inte integrerade i den formella uppbyggnaden av folkrepubliken Luhansk och vi erbjuder inte något officiellt stöd eller säkerhet till privata grupper, investerare eller oligarker.

Styrkan i vår enhet är att vi inte är organiserade enligt trogen till en eller under annat kommunistparti. Ingen särskild ideologisk styrning efterföljs. Vi förklarar vår ståndpunkt ärligt för folk: Vi kämpar mot fascismen, för folkets makt. Och den som delar den åsikten kan ansluta sig till oss. Man måste acceptera vår disciplin: strikt förbud mot alkohol, militär disciplin och korrekt beteende. Inuti vår enhet har vi ideologisk utbildning. Det visar sig att det finns ett bredare folkligt intresse av våra utbildningar. Sedan dess har vi också inkluderat andra enheter. När du arbetar med andra, så är vi även engagerade i politisk propaganda. Men inga ideologiska tvister uppstår mellan oss och det andra militära grupperna.

Varför kämpar du i detta krig?

Svaret är enklare att besvara än frågor om politisk filosofi. Jag kan inte acceptera det faktum att kvinnor och barn dödas – cyniskt, för nöjes skull. Oavsett vem som är på andra sidan – nazister, nationalister eller imperialister. Enligt vår mening har fascisterna tagit makten i Kiev. Varje försök att visa att det inte finns någon fascism i Ukraina är ett pinsamt skämt. Försöket att presentera det som om det var ett krig mellan Ryssland och Ukraina är absurt. Jag tror att det finns fler ukrainare på vår sida än ryssar. Ideologi är en viktig punkt här. Människor med olika ideologier kämpar på vår sida. Det är bokstavligt talat en folkfront mot fascismen. På motsatta sidan finns det bara en enda ideologisk komponent som domineras av de väpnade styrkorna och det är fascismen. Resten är dåligt mobiliserade människor.

Varför är inte enheten integrerad i folkrepublikens Luhansk officiellt väpnade styrkor? Hur arbetar ni med dem?

 

Förra sommaren, genomdrev Kreml ett vertikalt system av regeringensmakten i Luhansk och Donetsk. Det är mycket likt det system som vi har i Ryssland, men med mer inslag av svagare, mer korrupt och mer kontrollerat styre. Politiskt inflytande beror mer på hur många beväpnade soldater du har och hur bra tillgången till leveranser är. Om du inte har egna trupper och förnödenheter, är du i stort sett ingen, även om du är välkänd. De som kunde följa de officiella strukturerna av mottagna leveranser och ammunition. De som motsatte sig dem uteslöts på något sätt från bestämmelserna, inbegripet humanitär hjälp. Men de strukturerna kunde inte existera effektivt utan leveranser. Det är av denna anledning som Spökbataljonen är den enda stora militära oberoende enheten.

Det är inte så att vi inte vill falla under någon formell struktur. Detta är vad vi har erbjudit väldigt ofta: vi har en subenhet med erfarenhet, vi är redo att integrera ett regemente i de officiella strukturerna i armén, att samarbeta och att utföra order. Officiellt har vi inte fått något svar, men inofficiellt har de informerat oss om att de inte kan använda sig av oss. Vår enhet skulle kunna utveckla sig till en början och sedan i olika enheter av eftersom den reguljära armén ofta består av små grupper om 10 till 20 soldater.

Vi kan inte enbart slåss för vår övertygelse. Vi måste samarbeta och följa instruktionerna i folkrepubliken Luhansk. Vi försöker att handla klokt. Men vi får fortfarande inte vapen från folkrepubliken Luhansk, nyligen har vi fått en del ammunition. Det humanitära biståndet tas emot från Ryska kommunistpartiet KPRF.

Är du inte orolig för att din enhet kan ses som en motståndargrupp mot nuvarande regeringen i folkrepublikerna?

Det kanske vi får förvänta oss.  Det sägs att myndigheterna i folkrepubliken Luhansk vill använda attacken på Debaltseve som bortförklaring för att krossa alla oppositionsstyrkor i folkrepubliken: Pavel Dremovs kosacker och Mozgovois brigad .
Vi var inne på planeringen av några militära operationer i staden Debaltseve, det är därför jag tror att dumhet och inkompetens är en bra ursäkt för alla dessa fel. Jag är inte säker på vem som verkligen är farligare för oss – den ukrainska armén på fiendesidan eller vissa befälhavare i folkrepubliken Luhansk som är bakom oss.

Vi kämpar av ideologiska skäl, vi är inte budbärare för ministrarnas instruktioner i våra ryggsäckar. Vårt mål är att hjälpa det ukrainska folket att frigöra sig från den nazistiska militärjuntan i Kiev som har tillskansat sig makten. Och vi kommer att göra det bästa vi kan. Sen går vi hem.

Tror du inte att det bör finnas en progressiv politisk kraft som motsätter sig det politiska partiet “Fred för Luhansk” (Luhansk största parti) som är Igor Plotnitskys parti, som också är premiärminister i folkrepubliken Luhansk?

Plotnitskys parti är av samma typ som Enade Ryssland, bara mindre. Vi måste inse att i folkrepubliken Luhansk , de som vann valet är de som har makten i staten. Även om vi hade fått 90 procent av rösterna, skulle “Fred för Luhansk” ha kommit på första plats och vunnit valet, som Boris Jeltsin gjorde 1996 i Ryssland, med sina fem procent. Dessutom har kommunistpartiet ännu inte registrerats, trots att alla handlingar har lämnats in. Så vi har varken resurser eller tid för sådana politiska strider som vi i alla fall, inte kan vinna just nu.

Idéerna om folkmakt och nationalisering är mycket populära i Luhansk. Kommer inte Ryssland att blockera alla dessa försök till en socialistisk förändring?

Jag tror att tanken på arbetarmakt i Nya Ryssland är skrämmande för de ryska oligarkerna. Det skulle vara ett mycket dåligt exempel för de ryska arbetarna. Jag är säker på att alla ansträngningar för att uppnå folkmakt i Nya Ryssland kommer att censureras där. Folkets makt gör det också svårt för Ryssland att kontrollera detta område.

Tror du inte att den gamla ordningen kommer att byggas om igen med nästan samma oligarker i folkrepublikerna när kriget är över?

Det är möjligt. Detta är faktiskt det mest sannolika scenariot för den framtida utvecklingen. Men om dödandet av människor kan stoppas, om folk inte längre bränns levande som i Odessa och om fascistiska propagandan kan stoppas, ser jag att det är just vår uppgift, och vi kommer att ha genomfört en del av vår vision. Vi är en del av en gemensam antifascistisk front. Den borgerliga demokratin av den gamla regimen i Ukraina var inte positivt, men åtminstone fanns det inte massmord och bombningar.

Vi inser att den yttersta orsaken till problemet – kapitalismen – kommer att fortsätta. Men jag är en praktisk humanist. Jag vet att världen inte kan ändras helt under vår livstid eller våra barns. Jag gör bara det jag kan, övertygad om att de kommande generationerna kommer att fortsätta kampen, och vi kommer att förändra världen till det bättre. Det är min fasta övertygelse att den enda meningen med livet är att förändra världen till det bättre. Om man dör utan att ha bidragit något till dessa förändringar, kommer ditt liv ha varit meningslöst. Jag kan inte göra mycket, men jag gör det jag kan.

Har arbetarklassen visat sig som en självständig kraft i folkrepublikerna? Finns det någon klassmedvetenhet?

Tyvärr knappt någon, eftersom ingenting har förändrats sedan förkrigstiden. Kommunisterna har förlorat för mycket tid. Förra sommaren, så hade vi kommunister här en viktig kraft, vilket motsvarar nästan en majoritet i den första sovjetiska Luhansk folkrepubliken. På den tiden hade det varit möjligt att göra något seriöst, även i kongressen, sovjet av folkets representanter, eller genom att skapa kommunistiska militära enheter. Kommunisterna däremot kämpade för varandra, i stället för att delta i statsbildningen. Och så var den nya staten byggd utan dem – och Plotnitsky kom att dominera det politiska livet.

Vad händer nu med de internationella brigaderna i Mozgovois Spökbataljon? Vissa människor var tvungna att lämna eftersom det var problem med leveranser.

Jag vet inte exakt vad som hände. Fyra spanska soldater anslöt sig till vår enhet. Mycket trevligt folk, de var glada över att vara med i en kommunistisk enhet. Tyvärr kom de i konflikt med den spanska lagstiftningen efter ankomsten hit. Om du inte slåss här officiellt eller på kontrakt, då anser staten att dina handlingar är olagliga. Därför var de tvungna att återvända till Spanien, men lovade att återvända. Vi förväntar oss fortfarande en del människor från Spanien.

Visst behövde ni också civila experter?

Visst behöver vi läkare. Vi måste ta hand om, inte bara de sårade i vår enhet, utan vi stöder också evakueringen av de skadade från regionen Debaltseve. Vi behöver också duktiga byggnadsarbetare och elektriker – vi saknar stödpersonal.

Krig är helt annorlunda än vad som visas i filmer och i rapporter. Här finns det smuts, blod, trötthet och inget för de som har svaga nerver. Här handlar det mer om mod än tålamod, återhållsamhet och förmåga att övervinna svårigheter.

Om vi fick några fler vapen, ammunition och mat, då skulle vi kunna slå vem som helst. Då hade vi verkligen kunnat göra framsteg. Tyvärr, av politiska skäl, så får vi inte fler vapen, bara lite mat från våra ryska kamrater, samt ammunition i utbyte mot mat och uniformer. Verkligheten på marken är annorlunda än förväntat. Men vi alla stannar här tills segern, oavsett hur detta sker. Om dödandet kan stoppas, då kommer vår kamp här få stor betydelse.
B6q_AK-IMAIxgdMKlistermärke9
Översättning Donbassföreningen – 2015-03-13

Advertisements